Vägran i den sociala fabriken

Vikarie

2006-09-19T17:28:00.000+02:00

Just nu är jag skriven i en vikariepool och hoppar mellan förskolor. Förra veckan var jag på det dagis jag gick på 1986 till 89. Det var grymt. Nu har jag samma yrke som min mamma.
Så här två dagar in i 4-årigt borgerligt styre i stad, landsting och riksdag så har jag legat hemma och inte gjort nånting.

Sommarjobbet

2006-09-19T16:29:00.000+02:00

Så när sommaren kom så var det dags att ta på sig de stålhättade sandalerna och arbetsbyxorna och ta pendeln till lagret som vanligt. Varje sommar sen jag var 16 år så har jag jobbat på samma lager. Det är ett "lager inom metallindustrin" som jag brukar säga när jag ska skryta om jobbet men den "tunga" beskrivingen till trots så består arbetsuppgifterna för det mesta i att lägga, mestadels, små reservdelar av plast och metall i platspåsar.
Efter vi sommarjobbare slutade förra året hade det tydligen kommit en ny chef.
Det ledde till att våra lunchraster och pauser som förut hade varit 1 timme respektive 1 halvtimme långa kröp ner till den avtalsenliga halvtimmen och kvarten.
Men det varade endast så länge vi inte visste hur vi skulle handskas med honom. Men ett tag var vi inte alls glada.
Jag började fila på ett blogginlägg den första veckan. Men jag postade aldrig det. Ni kan läsa den nu istället:

"I år har vi en ny chef på lagret. Och han har "inte fattat hur det går till här" , för att citera en arbetskamrat.
För han, tro det eller ej, har börjat ifrågasätta våra dubbla raster och luncher. Något som har varit en självklarhet för majoriteten av sommarjobbarna och en stor del av de vanliga anställda under de 5 sommarar som jag arbetat där.
Just nu, när vi fortfarande stretar med ordrar som las på hög under midsommar, så har vi på vår avdelning kommit överens om att hänvisa alla fel och misstag vi gör pga av den höga takten. Hittils har våra klagomål åtminstonde gett oss mer folk (5 istället för 3) till avdelningen så takten är den vanliga just nu.
Eftersom chefen är ny och de flesta av oss jobbat länge så kan vi ibland mer än honom vilket ger oss ett övertag men det räcker inte långt.Den nya är nämligen trevlig så det ryker om det. Istället för den tyståtna finnen som aldrig klagade på oss så snackar den här jäveln med skämtsam ton även när han säger åt oss att börja jobba istället för att sitta och sola oss, surfa på datorn och dricka kaffe.
Men den största chocken har lagt sig. Även de nya börjar långsamt sluta vara nojjiga och idag tog vi sommarens första dubbellunch. Men hur ska det gå? En snubbe i vår förstärkning i avdelningen är polare med chefen sen gammalt och anställd pga det också. Han är schysst och lär inte skallra när nån kommer försent eller tar extra rast men vi har ändå beslutat att inte snacka öppet om maskning och allmänt skit om hans polare, chefen."

Som tur var visade sig denna "chefens kompis" inte alls så värst bra polare med honom ändå. Tydligen så hade våran nya chef varit hans chef på deras förra jobb också så relationen var ändå arbetare -> chef. Om än att chefen snackade med honom lite extra då och då.
Men vi fick det ganska trevligt till slut och slet inte ut oss i alla fall, mycket tack vare att vi mer eller mindre öppet organiserade vår maskning när vi var trötta.
Men trots det så mådde jag illa flera gånger under sommaren när det var dags att gå upp klockan fem.

När sommaren gick mot sitt slut fick jag jobba kvar några veckor extra eftersom det var många sjuka efter industrisemestern var slut.

Dags att stämpla in

2006-09-19T16:15:00.000+02:00

Det var ett bra tag sedan jag skrev något nu.
För att inte behöva att dra allt jag gjort under sommaren i ett inlägg så delar jag upp dem i flera.

Jag skrev förut att jag innan sommaren jobbade på en lågstadieskola och efter att ha plågats på högskolan i två terminer så var det verkligen skönt att få arbeta lite (och det säger ganska mycket om högskolan!).
Året efter gymnasiet så jobbade jag där som fritidsfröken så det var skönt att komma tillbaka till arbetskamrater och barn jag kände. Jag höll både lektioner och tog hand om de minsta och det gick hur bra som helst. Skillnaden mellan att undervisa barn som anställd (om än som vikarie) och undervisa barn under högskolans praktik var enorm. Som anställd visste jag att skolan som köpt min arbetskraft litade på att jag skulle klara jobbet medan jag som lärarstudent förväntades att inte klara mig utan veckor av planering och med hjälp av ordinarie lärare.

På min förra arbetsplats hade det inte hänt så mycket. Min vän hade skällt ut "företagspatrioten" (eller vad man nu ska kalla liknande dito på en kommunal arbetsplats) när hon bytt avdelning och att få höra det kändes skönt. Annars var det inte så mycket nytt. Han som brukar vara vikarie för min kära mor hennes arbetsplats var inte där och det var lite synd.
Tiden som vikarie gick fort förbi.

Tänk om...

2006-07-05T20:18:00.000+02:00

...lektionen var en musikal

Förlust och reträtt

2006-06-13T19:27:00.000+02:00

Alrajt kompisar. Här kommer den, förklaringen till att jag inte skrivit nåt på så länge.
Det började med en särskild svår delkurs. Jag hade inte råd att köpa kurslitteraturen förren andra veckan. De krävde hemarbeten på cirkus 2 sidor per vecka plus grupparbeten och muntliga seminarier.

Kort sagt, jag hade inte en chans.
Den enda uppgiften jag gjorde på hela momentet var ett grupparbete som mina klasskamrater skrev mitt namn på (jag bidrog egentligen inte så mycket mer än med krångliga formuleringar de kunde använda). Creds till dom!
Men som sagt. Jag klarade inte kursen och låg nu 5 poäng back.

Men men, bitter och stressad tog jag klivet till nästa delkurs. Praktiken.
Den gick åt helvete och jag började starkt tvivla på mitt yrkesval, jag bröt ihop och sjukskrev mig flera gånger under de 4 veckorna.
Min handledare märkte såklart att jag mådde dåligt och snackade med mig. Vi bestämde att jag skulle komma tillbaka nästa vecka två dagar (onsdag och torsdag) så att hon kunde ge mig godkänt. Jag hade läst av mitt schema så att den muntliga redovisningen av praktiken skulle vara på fredagen veckan efter praktiken (dvs 4 vardagar att förbreda sig) så jag sa givetvis ja till hennes förslag och tänkte att det skulle bli skönt att ta det lungt några dagar.
Och hurra! Onsdagen och torsdagen gick utmärkt! Jag blev oerhört peppad och var åter igen säker på mitt yrkesval.

Slutet gott, allting gott? Nej tyvärr. På fredagen var seminariesalen tom. Träffen hade varit förra fredagen. Det tog mig en kvart av noggrant undersökande för att hitta vad som jag läst fel på schemat. Faan. Jag hade förlorat ytterligare 5 poäng.
Väl hemma så blev det värre, jag hade fått ett brev om att jag inte betalat kåravgiften (vilket jag hade!) och när jag kollade på kurswebben så såg jag att jag missat en hel vecka av föreläsningar och seminarier på nästa delkurs.

Detta var fredagen och första (för det skulle vara flera) hemtentan till denna kursen skulle vara inne på måndagen. Jag hade inte en bok, hade inte gått på någon föreläsning och fattade ingenting av uppgiften.
5 poäng lades på översta hyllan dit jag inte når.

Jag beslutade att ta en paus i utbildningen och hoppa på senare.
Utbränd och lessen så bestämde jag mig därför att jobba en termin eller två och sen hoppa på. Under den tiden kanske jag läser några enskilda kurser för att hålla ångan uppe.
I skrivande stund har jag vickat på en lågstadieskola i 3 veckor.
Rapporter därifrån kommer inom kort.

För trött för att skriva nåt själv

2006-05-24T19:03:00.000+02:00

Since every effort in our educational life seems to be directed toward making of the child a being foreign to itself, it must of necessity produce individuals foreign to one another, and in everlasting antagonism with each other.

- Emma Goldman

Tips och trix

2006-05-07T09:05:00.000+02:00

Jag spenderade morgonen med att surfa runt på lite hemsidor för att se om det fanns några matnyttiga tips till oss elever och lärare i kunskapsfabriken. Och vet ni vad? Det fanns mängder!

Jag pluggade på stockholms
universitet. under den perioden bodde jag med en kompis, och vi hade alltid dåligt med stålar. men vi behövde i alla fall aldrig köpa toapapper, för det snodde jag jämt från skolan. Jag visste precis vilka toaletter som hade små vanliga toarullar istället för de där stora institutionsrullarna och så gick jag in där och stoppade 1-2 rullar i min väska. Det var allt som fick plats, men jag snodde ofta. Vi hamstrade
toapapper...

Svårt att åka fast och lite mindre att betala för varje månad. Ett klockrent tips!
Men tyvär är ju inte toapapper den största onödiga utgiften för studenter. Det är kurslitteraturen. Men det behöver inte vara så! Till skillnad från el, vatten och hyra är böcker nämligen mycket lättare att komma över gratis!
Bokaffärerna med kurslitteratur brukar vara riktigt dåligt övervakade och är ni flera så är det bara att plocka på er. Smartast är nog om en tar böckerna medan ni andra uppehåller personalen. När ni är klara så kopierar ni de böcker ni kom över och delar med er av dom så att ni nästa gång är ännu fler som hjälps åt.
Om ni har möjlighet till det vore det smart att ladda upp de kopierade böckerna på nätet också så att folk i andra städer kan få ta del av dom utan att betala också.

Om man jobbar som lärare finns det en massa finfina saker man kan göra för att förbättra för sig själv. Jag jobbade som musiklärare och kom verkligen inte överens med rektorn på skolan. Behöver jag nämna att detta inte direkt förbättrade min arbetsdisciplin? De dagar jag var sjuk nämnde jag såklart inte detta för rektorn, jag hörde endast av mig till någon kollega jag litade på som satte upp en lapp på min dörr, ingen karensdag. När jag inte kunde ha lektioner så satte jag endast upp en lapp på min dörr och hoppades att rektorn inte skulle märka det. Sen är det guld värt ifall man har tillgång till ett rekvisitionsblock. Jag har drygat ut min kassa med hjälp av inköp åt "skolan" otroligt mycket. Rektorerna har oftast inte koll på vad som behövs för undervisningen så där går det bra att krydda. "Vi behöver verkligen den här notboken/gitarren/what ever." Så länge kidsen får bra undervisning så kvittar resten. Har man bra kollegor är även friluftsdagar guld värda. Ledig dag med betald lön. Maska mera!

Vem vill inte ha en lärare som den här! Det talas ofta om att skolan ska förbereda oss på arbetslivet. Vem är då inte bättre förebild än en lärare som visar hur det måste gå till för att man ska klara sig när det väl gäller? Om du har, eller misstänker att du har, en sån här lärare. Köp en röd ros till han/hon och säg något uppmuntrande. Om klassen har någon särskild dag de vill vara lediga ifrån försök få din schyssta lärare att förhandla fram ett studiebesök/utflykt på den dagen och sen kan alla i klassen + läraren ta ledigt.

Senast jag hade tenta tejpade jag fast inte en fusklapp utan ett helt fuskhäfte bakom en toalett, där stod i princip allt vi haft så planen var att om jag körde fast så skulle jag springa på "kisspaus". Nu behövde jag inte göra det men jag tror det kommer bli fler lappar bakom toaletter i framtiden, det kändes tryggt att ha den där...

...
Jag har fuskat på två tentor. Jag stoppade fusklappar i strumporna och när jag inte kunde svaren gick jag på toaletten och letade fram rätt svar. Jag har dock bara fuskat på två tentor så jag mår inte riktigt dåligt av det, men mitt enda försvar är att tentorna var svåra och egentligen helt onödiga. De innehåller s k korvstoppningskunskap som faller i glömska efter redan ett par veckor. Den senaste tentan var innan jul och idag minns jag knappt vad det handlade om.

Vad ska jag säga? Jag antar att ni redan visste det här knepet eftersom det är ganska välkänt. Men det känns alltid skönt att det finns flera som göra samma saker som en själv. Jag hittade bara två, men lita på att vi är flera! Men hörni, glöm nu inte att eftersom det är så välkänt kanske er lärare fuskade på samma sätt som ung och därför känner till det.

Det sista tipset jag har till er kan inte räknas som ett tips, men däremot som ett varnande exempel. Först när jag läste det blev jag ganska glad för jag trodde det handlade om ett prov som fått IG (och eleven försökte genom att elda upp det visa sitt missnöje) men sen förstod jag att det handlade om att en elev eldat upp en annan elevs prov för personliga skäl. När elever anfaller varandra är det lika illa som när arbetare anfaller varandra på jobbet. Inte bra nånstans.

Snodde lärarens nyckel å smög in i lärarens rum och snodde en ex-killes prov å brände upp dom, han förtjänar det!

Meningslöshet?

2006-05-06T14:00:00.000+02:00

Jag vet inte varför jag inte känner mig som en student. Är det för att jag inte varit det tillräckligt länge? Eller är det för att jag inte anpassat mig till rollen som en?

Jag känner ingen automatisk samhörighet med stropparna som läser nationalekonomi eller läkarstudenterna i sina vita rockar. Jag känner mig inte hemma på campus. För mig är skolan en arbetsplats. Ett ställe där jag måste infinna mig på då och då för att få pengar på kontot. Ett ställe som ofta kräver motprestationer i form av tentor, litteraturpresentationer, seminariedisskusioner osv.
I och med att denna arbetsplats kräver saker av mig för att jag ska få de pengar jag behöver för att överleva så har jag möjlighet att på olika sätt vägra att ge dom sakerna till dom för att själv få det bättre.

Hur? Låt mig förklara genom att redogöra de osynligjorda likheterna mellan vägran/motstånd på skolan och vilken annan arbetsplats som helst.
På båda platser måste sälja sin tid och kraft för i utbyte få pengar. Med detta kommer flera möjligheter att öka sin andel av frukten man producerar.
Till exempel är kravet på att arbetsköparen ska betala resan till arbetsplatsen eller åtminstonde höja lönen så att eleverna/arbetarna ska kunna ha råd att åka till jobbet.
Ett liknande krav är att samma sida ska betala för (direkt eller indirekt genom löneförhöjning) konstnaden för material som behövs i arbetet (kurslitteratur, pennor, skruvmejslar, stetoskop, arbetskläder, anteckningsblock, bensin, dator, krattor, telefon, skrivbord, hammare osv. osv.)

En sorts vägran, som oftast inte görs i samband med att krav ställs utan i det dolda för att helt enkelt förbättra sin och/eller kollektivets situation är maskning.
Denna kamp är ofta osynliggjord i högre grad på "vanliga" arbetsplatser än i skolan.
Skolarbeten/tentor osv. lämnas ofta in försent (och elver lyckas i många fall snacka sig ur det) och det förekommer mycket "fusk" (samarbete, kallas det i folkmun).
På andra arbetsplatser så utförs arbetet också medvetet långsammare, mindre noggrant och man tar hellre lätta utvägar än mer tidskrävande lösningar.

Men man kan ju få sparken! Både från skolan och från jobbet. Bidrag kan dras in, löner kan sänkas pga stöld!

Du har rätt! Den risken finns alltid. Men den blir alltid mindre ju fler det är som agerar tillsammans.
Utan elever är en skola ingenting, de må kunna sparka ut en av oss, men inte alla. En skola utan elever kan inte fungera. På en fabrik där kunskap tillverkas så behövs både elev och lärare. Utan någon av de två så stannar fabriken upp.
Strejk är precis lika möjlig på en fabrik som inte tillverkar fysiska varor som på en sådan som gör det.

Men det finns ju organisationer och institutioner som är till för arbetarnas/elevernas bästa!

Tänker du på LO och Studieförbunden?
Vad har de någonsin gjort förutom att inpränta en falsk känsla av samförstånd mellan oss på golvet och dom som styr våra liv? Visst, en strid tagen och vunnen där, en konflikt som slutade med seger här. Men bakom varje steg framåt så tas ett bakåt! Bakom varje "seger" finns tusentals förluster där "våra" företrädare sålt ut oss!
Och när vi tar saker i egna händer, när vi samarbetar på tentan med hjälp av sms, när vi tar den där extra fikarasten, kopierar kurslitteratur eller går ut i strejk utan lov?
Då kallas vi för lagbrytare, upprorsmakare och dissidenter.
Då smutskastas vi offentligt av våra "egna".

Men det är inte meningslöst att kämpa! Det är nödvändigt. Det är det enda som håller oss över ytan, det enda som stoppar oss från att drunkna och dras ner i deras våld.

Militant undersökning

2006-05-05T17:06:00.000+02:00

Här följer en kort självundersökning jag har gjort. Såna här "militanta" undersökningar är bra att göra själv eller tillsammans med sina arbetskamrater. Jag har gjort en undersökning för oss som går i skolan eller läser på högskolan. Det finns undersökningar för arbetande och för arbetsökande också.
Här kommer i alla fall resultatet av min undersökning...

För mig och många av mina kurskamrater så är det första gången vi läser på högskolan så det är mycket som är nytt för oss. Jag gissar att det är fler än jag som inte kommer från en släkt av akademiker och jag tror att vi delar syn på vår skolsituation. Jag ser i alla fall skolan som ett nödvändigt ont, som jag måste gå till för att senare få det jobb jag, just nu, tror jag vill ha i framtiden. Jag är dock mer mer bitter på skolsystemet i sig, hur det hela funkar, än mina kurskamrater. Men när jag blir sur över något så brukar jag oftast få medhåll från dom andra.

Det finns många likheter men även skillnader mellan olika elever och deras syn på skolan.
Min högskola är väldigt mångkulturell i alla avseenden. Det är både blattar och svennar som går här och folk från alla samhällsgrupperna. Men just i min utbildning är det fler tjejer och jag vet inte riktigt hur det ser ut på dom andra programmen. Dom från arbetarklassen och medelklassen har en mer avslappnad syn på skolan och har lättare att bryta reglerna, både skrivna och oskrivna. Dom lite "finare" eleverna har en seriösare inställning och pluggar bättre än oss.

Den här skillnaden i synen på skolan/skolarbete beror främst på egna erfarenheter från tidigare studier eller erfarenheter från en viss samhällsklass.
Den personliga ekonomin gör stor skillnad. Bor man hemma eller försöker sig hålla sig uppe endast med studiebidrag så har man en annan syn på skolan än dom som vet att farsan alltid kan hoppa in och skjuta till med pengar. Dom som har barn och en partner de delar inkomsten med kan också ta det lugnare, men å andra sidan blir det svårt med plugget när ungen måste passas, hämtas från dagis osv. En ensamstående morsa bland oss har ett helvete att hinna med allting, men hon klarar det ändå. Det är grymt att!

Men vad gör vi då för att underlätta vårt skolarbete?
Jo, vi kopierar kurslitteratur för att spara pengar, lånar ut böcker till varandra, skriver dit icke-närvarande personers namn på grupparbeten dom inte kunnat göra, snackar via msn och träffas efter skoltid för att hjälpa varandra och ge tips inför hemtentor. En massa saker! Mitt agerande är inte särskilt annorlunda än mina klasskamrater. De flesta av oss sitter i samma båt och det gäller att göra det bästa av det.

I min drömskola skulle kurslitteraturen skulle vara gratis, undervisningen skulle ha mer koppling till yrkeslivet, lärarna skulle i första hand vara utövare (eller åtminstonde någon gång prövat på) av det yrke de undervisar oss i. Vidare skulle det vara skönt att ha studielön istället för lån och bidrag för det kommer bli ett helvete att betala tillbaka lånen med den låga lönen vi kommer få!

Det disskuteras ofta om skolan ger oss lika mycket i form av t.ex. betyg, uppskattning och personlig utveckling i relation till den tid och arbetsinsats vi lägger ner på att studera.
Jag anser att det är si och så med den saken. Ibland så känner man sig verkligen att det man gör är viktigt och meningsfullt men så är det absolut inte jämt.
Ett problem är att det ofta råder stor förvirring mellan lärarna hur de ska bedömma de olika examinationsuppgifterna och hur uppgifterna egentligen ska tolkas! Det betyder att två elever som svarat på samma sätt (men med egna ord givetvis) kan få helt olika betyg beroende på vilken seminarieledare de haft. Även om systemet oftast slår mot oss elever, i form av hårda tag mot fusk och massa onödigt krångel så kan skiten faktiskt ge oss något positivt.Jag fick t.ex. godkänt på en kurs där jag inte gjort examinationsuppgiften för att de tappade bort vad alla gjort och inte gjort. Helt underbart!